Share |

Livet kallar – tallriksmodell för ungdomars välmående

Raisa Cacciatore – Folkhälsans Tonårspoliklinikens 50års festseminarium i Helsingfors 24.11.2010 (Artikkeli on julkaistu Nuorisopoliklinikan 50-vuotisjulkaisussa)

Raisa Cacciatore är barnpsykiater och har arbetat vid tonårspolikliniken som ungdomsläkare med en fördjupning i sexuell hälsa.

Många saker har betydelse för hur unga mår. Den största effekten har kanske den ungas familj: hurdan är atmosfären i hemmet, hur orkar de vuxna och kan de förändra sitt föräldraskap i enlighet med den växande ungdomens behov. Också kompisarnas betydelse är stor. Det kan vara otroligt tungt att bli mobbad eller att uppleva att man är väldigt mycket annorlunda än de andra. Temperamentet har stor betydelse. Därför är det viktigt att nu och då fråga den unga själv om han eller hon känner sig nöjd, har kontroll över livet och är lycklig – och ännu viktigare är att höra vad den unga säger. Starka sociala band samt tillit till andra människor och inför framtiden är faktorer som stöder den unga. Ungdomarna längtar också efter en känsla av att de själva kan påverka sitt liv.

I vissa utvecklingsskeden ändras kroppens proportioner i snabb takt. Att bli självständig, ta avstånd, växa sexuellt och kontrollera aggressioner är stora utmaningar under ungdomstiden. Och just precis då verkar det också som om föräldrarna, som tidigare känts som trygga vuxna, börjar förvandlas till obegripliga idioter, som har sina egna hämningar och problem. Om man inte kan lita på dem, så vem kan man då lita på? Vem berättar om hur det är att vara stor och ger en modell för det? Utvecklingen tvingar barnet till förändringar och mot det okända. Mest förvirrad är den unga själv. Den unga får kämpa med nya synvinklar, nya intressen och känslor som ibland är på topp och ibland på botten.

Den unga tar avstånd från sina föräldrar och utvidgar sitt eget revir. Känsloområdet i hjärnan växer snabbt och då är den unga oövervinnelig. Men å andra sidan upplever den unga också misströstan och skam, glädje och kärlek, på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt testar den unga att han eller hon ändå inte blir övergiven. De trygga vuxna finns till hands då den unga behöver dem och övervakar den ungas liv på lämpligt avstånd. De ingriper vid behov och diskuterar, uppmuntrar och litar på den unga i lämplig omfattning.

Sexualitet

Sexualiteten är en inre egenskap hos människan. Den är känslig och osynlig, en kraftkälla som ständigt förändras. Via sexualiteten frågar många ungdomar: duger jag, är jag värdefull och värd att älska, får jag njuta av min kropp och av beröring, kan också jag få en partner? Sexualiteten är en kraft som bär många unga genom känslor och får dem att försöka hitta närhet, trygg samvaro, ömhet och njutning.

Sexualiteten är en resa och ständigt lärande. Den tar sig uttryck på mycket olika sätt i olika utvecklingsskeden. Barndomens ivriga nyfikenhet byts mot ungdomstidens förlägenhet, via självanalys och sårbarhet till att så småningom bli en modig ung vuxen som vill prova på saker.  Kärlekens kraft bär den unga mot en kärleksrelation. Den biologiska mognadsprocessen med sina hormoner får den unga att först vanligtvis sträva efter njutning ensam och sedan mot en delad sexualitet. Som bäst kan de här två känslorna, kärlek och sexuell njutning, i sinom tid uppfyllas i samma relation. Innan man skrider från känslor till handling fungerar förvirrningen som ”naturens eget preventivmedel”. Så länge man är mer rädd än man vill, lönar det sig inte att inleda sexuella försök.

Bland unga i de tidiga tonåren kan stormiga känslor, trots, vilja att visa och förringande av risker leda till ett riskbenäget beteende hos en del. Hos en del kan också osäkerhet och försiktighet betonas. Självkänslan, som först börjar byggas upp, är svag och man vågar sig inte med bland andra unga eller prova på att inleda en flirt. Temperament, tidigare erfarenheter och omgivningen sätter en stark prägel på händelsernas förlopp och många unga är i stort behov av information, råd och stöd.

Ungdomstiden präglas av en stark känsla av förvirring, känslighet och sårbarhet som är relaterad till den egna kroppen och sexualiteten. De unga behöver modeller för att tala om sällskapande, vuxenlivets regler och risker och om känslor. Bland kompisarna förminskar eller förstorar man ofta sina egna erfarenheter och känslostormar. Då är det svårt att veta vad som är sant och vanligt och åt vilket håll det lönar sig att rikta in sin egen väg. De unga behöver lov att känna att just deras utvecklingsskede och framskridande i egen takt är värdefullt och de behöver veta att det inte lönar sig att skynda. För att bli modigare använder man ibland rusmedel och gör saker som man senare ångrar eller som kan leda till problem. Medier, internet och press från kompisar leder ofta till felaktiga beslut eller för tidiga erfarenheter.

Aggression

Känslor av aggression är utmanande på ett annat sätt. De är upprivande och utmanande känslor genom vilka man strävar efter självständighet, mod att våga försvara sig själv och sina närmaste och mod att våga stå på egna ben, att vara oberoende. Aggressiva känslor kan ändå vara en kraftkälla för utvecklingen så länge de styrs och tas till vara på rätt sätt. Om man ilsknar till får man också kraft och om man vågar försvara sig själv blir man säkrare och modigare. Å andra sidan är självbehärskning en stor utmaning för många. Självbehärskning kräver många års träning, många goda råd och modell av kloka vuxna.

Känslorna av aggression tar också fram frågor som: vill jag bli vuxen, vems läror lönar det sig att höra på för att överleva, vem har makten i den här konstiga världen och var går gränserna för min makt. De här frågorna ställs i synnerhet via handlingar.

Det tar tid att lära sig att behärska de aggressiva känslorna, eftersom hjärnan mognar långsamt och ansvarstagande och självbehärskning mognar allra sist, ända till 20-årsåldern. Situationen är mest utmanande halvvägs in i tonåren, då längdtillväxten, hormonerna och musklerna förändrar kroppen. Också rörelsefriheten ökar och föräldrarnas kontrollmöjligheter minskar. Man kan säga att det inte är vilket som helst fordon en ungdom får tillgång till i sin växande kropp, det finns gott om ”hästkrafter under motorhuven”. Det är klart att man måste pröva hur hårt man kan köra, lite sladda och accelerera. Då växer också riskerna och ibland kan det hända att man hamnar i diket.

Aggressionen är en tillgång för utvecklingen. Även om den ofta är svår att hantera och gör ont, hjälper den också den unga att bli självständig och bygga självkänslan. Utan utmanande känslor och svallningarna under puberteten skulle den unga inte kunna lösgöra sig från sina föräldrar och det trygga hemmet med alla dess bekvämligheter. Ibland händer det också att den unga tar avstånd från skolans regler och från vänskapsrelationer. Aggressionen som en positiv kraft innebär att med hjälp av starka känslor bygger många ungdomar sin identitet och sin självständighet, tar till sig normer och lär sig att skydda sig själv.

Självkänsla

Genom att bli självständig och modig, via försök, misstag och framgångar bygger barn och unga sin egen jag-bild. Självkänslan är uppfattningen om en själv i förhållande till världen och andra människor och i förhållande till ens egna mål. Är jag tillräckligt bra, duger jag, är jag viktig och behövs jag, lönar det sig att anta utmaningen, är jag attraktiv? Genom svaren på de här frågorna uppstår förhoppningsvis en positiv bild av en själv som en unik människa bland andra.

Självkänslan är en del av personligheten som hela tiden förändras och byggs upp med fart just under de förändringar som puberteten för med sig. Också temperamentet är en del av människan och dennas personlighet. Det är ett medfött, konstruktivt reaktionssätt och förhållningssätt till många saker såsom känslor, sociala situationer och förändringar. Personligheten är en bredare bild av människan: dennas natur, temperament och självkänsla m.m. Personligheten är hurdan människa man har vuxit till.

En del har stabilare självkänsla än andra. Självkänslan påverkas av hurdan barndom man har upplevt, hurdan uppfostran man har fått, mobbning, vänner, understöd. Det kan ha mycket dramatiska följder om en ”vän” ständigt upprepar: ”Du är verkligen ful!” eller om man växer i en omgivning med förakt och tuktande. En otrevlig kommentar kan orsaka en verklig känslostorm och lidande för en känslig person med svag självkänsla, medan en annan kan tycka att kommentaren är lustig. En person som har en svacka i självkänslan kan också vara irriterad och överlägsen. Det är inte lätt att känna att man är sämre än andra.

Självkänslan påverkas kraftigt av det nätverk man omges av, om det finns närstående personer, om de tröstar vid behov och om de mår bra. Det är verkligen lyckligt om barn och unga uppfostras i en miljö som präglas av rättvisa och respekt och där man lyfter fram framgångar och inte bara pekar ut misslyckanden. Eller om den unga ofta får höra att ”du är härlig typ” eller ”vad roligt att du kommer med”. De närmaste och mest bestående relationerna har den största effekten. De vuxna har stor makt och stort ansvar för att skydda de små människornas självkänsla, såväl hemma som i skolan.

Självkänslan påverkas också av den ungas inre prat. Har människan lärt sig att tala till sig själv i sina egna tankar i nedlåtande ton eller uppmuntrande, med empati och godkännande. Självkänslan påverkas också till en del av temperamentet: dröjer man länge i sina känslor eller inte, är känslorna mer betonade på optimism eller pessimism. En blyg människa kan ändå ha lika god självkänsla som en modig.

Temperament

All människor är olika redan från födseln. Man kan inte ändra sitt eget temperament, men man kan lära sig att leva med det. Barn och unga är olika och behöver alltså olika slags föräldraskap och stöd beroende på sina utgångspunkter. Särskilda utmaningar och svårigheter för också de med sig olika saker. Om en ung märker att den duger som sig själv och är till glädje för andra, kan han eller hon bygga en bra bild av världen och sig själv. Självkänslan byggs allra kraftigast just under ungdomsåren. Ungdomar behöver bekräftelse på att de duger just sådana som de är.

När det gäller annorlunda ungdomar kan var och en hjälpa dem att bygga upp en god självkänsla. Då man lär känna en annan kan man hitta ett trevligt, gemensamt sätt att vara och klara sig tillsammans. Att vara annorlunda är en regel, inte ett undantag. Med olika människor är också den unga tvungen att lära sig att arbeta och klara sig.

En person med inbyggd rytm och regelbundenhet kommer ihåg mattider, möten och skoltider exakt. Han eller hon gör alltid allting samma tid – rutin och ritualer är vänner. Han eller hon gör helst saker vid ett visst klockslag och enligt en bestämd rytm. En ombytlig och oregelbunden människa lever oberoende av klockan. I dag är det så här, i morgon på något annat sätt. Jobbet blir gjort och pauserna hålls enligt hur det passar – ibland är det full fart på natten, ibland på dagen.

En person som koncentrerar sig och är långsiktig fördjupar sig i saker. Han eller hon satsar helst på en sak åt gången och fördjupar sig ivrigt i den. En livlig och snabb person blir genast intresserad av allting som den ser och hör. Den följer med sin omgivning och ingenting går obemärkt förbi. Den här personen går smidigt från en sak eller ett arbete till ett annat.

En sällskaplig och utåtriktad person är glad över nya saker, människor, förändring och stoj. Den tvekar inte utan deltar genast och blir snabbt bekant. En granskande och roälskande person utvärderar och följer med händelser lite på avstånd. Den njuter av bekanta saker och vänjer sig vid nya situationer småningom.

Hos en människa som stannar länge i sina känslor stannar också sinnesstämningarna, glädje och sorg, länge. Det tar tid att gå från ett känslotillstånd till ett annat. Om man på morgonen har stigit upp på fel fot, kan hela dagen vara förstörd. För en människa som lever i nuet växlar känslorna snabbt. En svunnen känsla är svunnen och en ny situation sveper med sig. Känslorna kan föra in dysterhet, som snabbt kan bytas mot ett leende.

En sprakande person skriker av glädje och kokar av ilska. En livlig person visar ofta sina känslor fritt – högljutt och kraftfullt. En tyst människa visar sina känslor mycket måttligt och lågmält. Glädje visas med ett litet leende och protester genom morrande. De stora gesterna är inte hennes sätt att uttrycka sig. Känslorna är ändå lika stora.

En person som oroar sig lätt behöver trygghet och försäkran om att allt är bra. Den funderar över risker och grubblar ofta. Bland bekanta, i bekanta situationer är personen frigjord.

En sorglös människa ler mycket. Hon väntar sig att saker ordnar sig. Hon funderar inte nämnvärt över det som komma skall och oroar sig inte för morgondagen.

Flickor och pojkar

Temperamentet är det som mest skiljer barn och unga från varandra, men också pojkar och flickor är ofta olika och beter sig på olika sätt. De utvecklas biologiskt i olika takt och deras hjärnor är olika. Det syns såväl utanpå som i beteende och reaktioner. Båda längtar efter såväl gemensamt som individuellt stöd och information om sin egen utveckling. Man måste stöda bådas välmående, självkänsla och kontroll över känslor och beteende.

Bland unga pojkar orsakar den ökande muskelmassan, mediernas förebilder och hormoner ibland farliga situationer. Flickor längtar efter att bli beundrade, de längtar efter äldre pojkars uppmärksamhet och chattarnas risker lockar. Att vara stor kan vara mycket lockande och man har lust att prova på allting. Åtminstone för kompisarna berättar man om sitt eget mod. Man ville sätta sig upp mot vuxna auktoriteter både hemma och i skolan. Till slut är de vuxna fjolårssnö, urgamla stofiler, enligt ungdomarna. De unga måste bekanta sig med världens gränser, bli bekanta med alla de konstiga sakerna och så småningom ta kontroll över allting. Både flickor och pojkar funderar över var de hittar sin egen väg som går mot ett självständigt liv. Beroenden, ätstörningar, kriminalitet och tonårsföräldraskap börjar för en del just nu.

Pojkarna fastnar lätt vid datorn. Vackra sommardagar tillbringas framför datorskärmen där fantasispel, våld och porr flimrar förbi. De är nya risker som tekniken i informationssamhället har fört med sig. Flickorna fastnar i sin tur oftast framför sin egen spegelbild. Man vaktar på kroppens mått och former och ingenting verkar räcka till. Ibland leder det till isolering, till hetsätning eller självsvält. De speglar som medierna erbjuder fyller ungdomarnas medvetande med bilder av superperfekta kroppar.

Med hjälp av information, familjens stöd och en god självkänsla kan man bäst förebygga riskerna. Grunden för självkänsla byggs när barnen är små. Vuxnas närvaro, omsorg och intresse är i nyckelposition. Då den unga känner att den är värdefull, viktig och nödvändig, vill den också skydda sig själv. Det är bra att känna till de vanligaste riskerna. Det lönar sig också att be om hjälp.

Vad är alltså det viktigaste rådet till föräldrar? Det viktigaste är att vara äkta när man möter ungdomar. Var närvarande. Lyssna på riktigt. Stöd vid behov. Förstå individen. Var vuxen. Sköt om dig så att du orkar.